Egentligen tycker jag nog bättre om Östergren än Andersson, men det svårt att inte bli engagerad i Ester Nilssons kärleksmödor.
Den här gången investerar hon tid och känslor i skådespelaren Olof Sten.
Han är gift men inleder ändå en relation med Ester Nilsson. Precis som i den förra boken tar Ester kärleken på allvar. Älskar hon, så älskar hon fullt ut.
Olof är mer tvehågsen. Han tar initiativ för att sedan retirera. Varje litet SMS är för Ester en bekräftelse på att Olof kommer att lämna sin fru och välja henne i stället.
Titeln Utan personligt ansvar syftar på att varje människa tvärtom har just det, ett personligt ansvar. Man måste ta ansvar för sina känslor och handlingar. I linje med existentialismens motto att vi väljer själva hur vi ska vara som människa. Vilka konsekvenser detta än får.
Olof Sten är en människa som låter andra välja åt honom. Han sätter sig i situationer där han ska slippa välja, slippa ta beslut.
Det blir så klart en kärlekshistoria utan lyckligt slut. Eller finns det några lyckliga slut?
Lena Andersson briljerar med ett språk som är på en gång enkelt och avskalat men samtidigt laddat med undertryckta känslor.
/Jan-Erik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar