"Att vara bibliotekarie är allt annat än stimulerande, det liknar mest ett vanligt ackordsarbete. Jag är kulturproletär, en kugge i kulturmaskineriet."
Så uttrycker sig huvudpersonen i Sophie Divrys bok Kod 400. En roman om en kvinnlig bibliotekarie i en fransk småstad.
Trött på att kategorisera, analysera och dela in säger hon.
"Och här står jag nu, ackordsarbetare, boksorterare, springflicka, pip-pip...jag är intet, platt intet."
Det som återstår är hoppet om kärleken till den där vackre besökaren som fått hennes hjärta att slå lite extra.
Om inte kärleken hjälper får man väl ta till dikten. Här är några försök från en svensk horisont.
Detta är också livet.
Starkt kaffe, solsken
och grovkornig
marssnö.
Hör du talgoxen?
Han sitter i björken
där borta i backen.
Han tvivlar inte på
våren.
Så varför skulle du?
/Jan-Erik
